Min följeslagare - i bokstavlig bemärkelse
Kategori: Yoshi 5 månader
Min hund följer alltid med mig överallt. Hack i häl som ett litet rumpdrag. Toaletten är ett av de ställen han alltid följer mig till. Igår var inget undantag. Efter att jag varit på toa skulle jag duscha, så jag slog på duschen för att vattnet skulle bli varmt och gick sedan ut i köket. När jag gick tillbaka till toaletten för att duscha slank Yoshi också in. I normala fall får han alltid vänta utanför när jag duschar, men eftersom han redan hunnit slinka in tänkte jag "okey, vi får väl se hur länge du kommer vilja vara kvar här inne" och var helt övertygad om att han skulle vilja gå ut så fort jag började duscha och därmed ha lärt sig sin läxa.
Först låg han bara vid dörren men efter en kort stund ser jag en nos under duschdraperiet, sedan försvinner den igen. Några sekunder senare ser jag nosen avtecknas mitt i duschdraperiet och sedan försvinner den. Sedan sticker han in huvudet mellan väggen och duschdraperiet, uppenbart helt lycklig över att äntligen ha hittat vägen in till matte och där står han sedan resten av min dusch och ser på mig. Jag sitter jämt ner när jag duschar ensam (alltså utan min sambo), så det stänkte inte så mycket vatten på Yoshi. Men han var lite intresserad av duschslangen och jag sträckte fram den till honom flera gånger, beredd på att han skulle tokskälla ut den och börja busa och riva ut hela toaletten (worst-case-scenario). Men han sträckte sig bara fram och drack vatten. Sedan återtog han sin position där i hörnet och satt och stirrade på mig. Medan jag schamponerade håret smög han in i duschen och slickade mig på ryggen. Så fort duschslangen åkte upp igen gick han ut och ställde sig på sin plats i hörnet, stirrandes på sin älskade matte. Inte förrän när jag var klar började han flämta för att han tyckte att det var varmt, men han skulle ändå inte lämna toaletten utan skulle stanna kvar där inne med mig så länge jag stod där. Tokiga hund! Eller kanske rättare sagt: mammasjuka hund!
Tji fick jag som hade tänkt lära honom en läxa. Det enda han lärde sig var att man kan få följa med matte när hon duschar och att man hela tiden kan ha koll på henne. En positiv sak däremot är att han inte är det minsta rädd för duschen och frivilligt går in i duschen. Jag har juh varit tvungen att duscha av honom några gånger som valp och det har gått helt smärtfritt, men det är längesedan det hände något så att jag var tvungen att duscha av honom och med tanke på alla spökerier kan juh duschen helt plötsligt bli farlig. Men icket. Han gillar duschen. Det är alltid bra, för det blir så mycket enklare om hunden frivilligt går in i duschen när det måste duschas. Det var en bra lördom för matte!
//matte Mikaela med rumpdraget :p
