yoshisvarld.blogg.se

Yoshis andra dag hemma hos oss började med, som jag nämnde i första inlägget, att han väckte mig klockan fem på morgonen och ville ut. Ingen olycka i sovrummet och när vi kom upp igen efter morgonrastningen fick han komma upp i sängen för att fortsätta sova där. När Laban steg upp till jobbet gick han ut och rastade Yoshi igen och sedan fortsatte han sova ännu en stund med mig i sängen tills det var matdags. Morgonrastningarna har blivit något utav en rutin för Yoshi, då han alltid väcker mig ett tag innan och får gå ut, och sedan följer med husse ut innan han går till jobbet.

 

Eftersom matte skulle sitta fast vid Internet mellan kl.13 och 16, tog jag med honom på en promenad till foten av Strömlida (vi bor väldigt nära). Där hittade Yoshi ett jätteroligt rör som han sprang fram och tillbaka genom. Ingen var lyckligare än matte, som gärna vill både börja träna och tävla i agility (eller ja, möjligtvis att Yoshi var mer lycklig, som först vägrade gå därifrån). Jag såg det som ett tecken på att han kommer att älska agility. :D 

 

Vi kom hem och han fick mat och en ordentlig rastning precis innan mattes seminarium skulle dra igång på Internet. Yoshi sov som en klubbad säl hela första timmen, sedan vaknade han precis i tid för min rast så jag kunde springa ner och rasta honom. Sedan fortsatte seminariet. En olycka hann hamna på golvet innan seminariet var över, men det var helt förståeligt eftersom matte inte hade 100% fokus på Yoshi. Annars var han superduktig! Han var väldigt nyfiken på alla röster som kom ur datorn och satt och kollade väldigt intresserat på skärmen ett tag innan han tröttnade och gick och lade sig. Några av klasskompisarna hann nog se honom medan han satt i min famn och ville kolla. Då fick de verkligen se något sött!

 

Efter seminariet kom min bror tillbaka (han hade bott ett tag hos oss) och fick träffa Yoshi för första gången. Det är en reserverad kille, så han gick försiktigt fram till Brorsan och luktade, sedan sprang han och gömde sig mellan mattes ben. Efter en liten stund vågade han sig fram igen, men ville inte bli klappad. Min mamma kom även förbi en stund litet senare och samma visa där. Men efter ett tag accepterade han båda och lät dem röra i honom och blev mer avslappnad i deras sällskap. Matte och husse var juh med, då blir man lite tryggare. Han tycker inte om att man är för burdus och påstridig med honom, men det går lättast att klappa honom när han är i mattes famn. Där känner han sig som tuffast.

 

På tal om att vara tuff. Under morgonens och förmiddagens rastningar och promenader mötte vi många, många människor och hundar. Dagen innan hade han bara sprungit och gömt sig hos mig och viljat komma upp i famnen för att på tryggt avstånd kunna iaktta människorna och hundarna. Den här morgonen tog han sig för första gången ton. Vi stod uppe på en liten kulle som har blivit lite av hans "kisskulle", eftersom han alltid gör nummer ett på den kullen. (Backen bredvid kullen har blivit "bajskullen", eftersom han helst gör nummer två där.) Efter gångstigen nedanför kullen kom en hund och dess ägare och gick förbi och morgonrastade de också. När Yoshi upptäckte dem sprang han och gömde sig hos matte, klättrade upp med framtassarna på mattes lår med resten av kroppen lutad mot min mage (jag ställde mig ner på huk). Nu hade han blivit så trygg med matte att han kunde börja känna sig tuff nära matte, så vad tror ni kommer ur hans näpna lilla mun? Morr och skall! Samtidigt som han viftade på svansen, så klart. Jag trodde att jag skulle tappa hakan först! Så fortsatte resten av den dagen. Så fort han såg en människa, hund, bil eller något annat föremål som var nytt, spännande och lite läskigt, sprang han till mig och började skälla och morra. Supergulligt när han är så liten. Men matte vet att han fortare än fortast kommer bli en stor fullvuxen kille och att det då inte längre kommer att vara lika gulligt. Så jag började säga åt honom lugnt och distrahera honom med annat. Nu i skrivande stund har han slutat upp med sådana dumheter och har accepterat det faktum att det finns många andra människor och hundar utomhus och att han inte behöver skälla ut varenda en av dem. Ibland, om han blir rädd för att han inte var redo, kan det komma ett skall eller ett morr, men det går över lika fort när han inser att han inte har något att vara rädd för.

 

Även denna dag började lida mot sitt slut och det var en trött kille som sedan somnade på samma plats som natten innan, på mattan nedanför min sida av sängen. Klockan fem nästa morgon väckte han mig igen och ville ut, utan att ha gjort något inne i sovrummet på hela natten.